Jag har i nån vecka gått runt och funderat på en +1.. men idag kom jag till insikt, jag vill inte vara 1+1 än.. Jag är alldeles nöjd med att vara 1.. I nio månader har jag bara varit jag och jäklar vad mycket jag har åstakommit, själv! Jag lever äntligen mitt liv som jag vill och inte som min +1 vill.. Ibland är de svårt men jag lär mig dag för dag.. och en vacker dag finns han där, men jag tänker inte leta efter honom.. Var sak har sin tid! Och just nu är de min tid!

och btw, man kan ha vääldigt mysigt ändå! hihi..