ok, i helgen tänkte jag för första gången sen jag flyttade hit: -Vad gör jag här?

Jag satt ensammen hemma en lördag kväll, dom flesta jag känner här nere har pojkvän så dom skulle ju mysa, haha och sen var de några bort resta.. När jag satt å tittade på tvn så fick jag en stor klump i magen och extrem hemlängtan å då flög denna tanke upp i huvudet för nån sekund.. Så jag ringde pappa för att hemlängtan skulle stilla sig lite och då berättar jag tanken jag fått och han svara med skratt i halsen: - Ååå va fan ska du hem hit å göra då? hahaha..

och DÅ slog de mig, va faan ska jag hem till byn å göra?? Det finns inga jobb, de blir fler och fler konkurser, träffa samma människor om och om igen, prata om samma saker om och om igen med alla människor man träffar om och om igen.. Gnälla på små saker och försöka få reda på de senaste skvallret.. Försöka hitta en något så när normal kille (som förhoppningsvis inte varit med någon av dina närmsta vänner), förlova sig, skaffa barn, stå på en fabrik dag ut å dag in, köpa hus, renovera hus, gifta sig och sen leva "lyckliga" i alla sina dagar....NEJ TACK!!! Jag menar inget som helst illa mot er som har de så, jag har vänner som har de så här och är ni lyckliga så härligt för er men Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja vara med om de!! Byn kommer alltid att vara hemma för mig, de är en charmig liten by och jag saknar mina nära och kära nå grönjävligt, men flytta hem, nej tack!!